Barndomsstad. I mina öron låter det som ett vackert ord. Min barndomsstad heter Landskrona. Det var ett tag sedan jag bodde där. Men en del av mig är förevigt förknippad med denna plats. Där är jag född och uppvuxen.

Landskrona är en stad som genomgått en tuff period sedan det stora Öresundvarvet lades ner för snart 30 år sedan. Men det är inte första gången som staden har haft svårigheter. Men varje gång har stadens invånare lyckats ta sig tillbaka. Och så kommer även att ske i framtiden. Precis som Landskrona BoIS. Fotbollslaget som ständigt återvänder till allsvenskan. För övrigt laget i mitt hjärta.

Den här veckan började för mig med ett fantastiskt besök på Seminarieskolan i just Landskrona. Där träffade jag fyra klasser i årskurserna 4-5. Kändes bra att få återvända till den sköna och märkvärdiga staden vid havet. Tänk att jag föddes ett par stenkast bort från skolan. Men det var ju en del år sedan…

På seminarieskolan har man denna vecka en speciell läsvecka. Nästa alla ämnen är ersatta med läsning på schemat. Fantastiskt att få träffa en klass på morgonen för att några timmar senare möta samma elever som redan läs ut en eller flera böcker som jag några timmar tidigare hade introducerat. Snacka om läsglädje. Det är bra för stadens framtid!