Jag gillar när saker och ting håller och varar några år. Jag har svårt att köpa nya saker bara för att de ska vara nya. Dessutom tar det tid att åka till en butik, packa upp hur kartonger och läsa en massa instruktionsböcker.
Därför är min mobil inte av det senaste snittet och inte heller min arbetsdator. Den senare är inköpt 2003 och har ännu inte havererat eller råkat ut för någon virusattack. Visserligen låter fläkten lite högt ibland men för det mesta lyssnar jag på musik när jag skriver så då får den brumma lite sådär i bakgrunden.
Men nu har jag i alla fall köpt mig en ny pryl. Nämligen en GPS. Det senaste tiden har jag fått in extremt många bokningar på författarbesök och ska nu ut på hala och mörka vintervägar för att leta mig fram till skolor och platser som jag aldrig hört talas om. Jag har inget emot kartor men att köra bil i mörker och samtidigt läsa karta och hålla reda på alla avfarter, korsningar och medtrafikanter känns inte alltid så bra. Därför känns det skönt att någon gång få bli vägledd. Men varför måste rösten i min GPS låta så bestämd och nästan lite uppgiven när jag väljer en annan väg.
- Rutten räknas om, låter den och verkar nästan lite förnärmad.
Snart bär det iväg till Rutsborg, Kulltorp, Öllsjö, Kiaby, Fjälkestad, Köpinge, Degerberga, Huaröd, Näsby, Viby och Rinkaby till en början med. Gissa om det ska bli kul och spännande. Bara det nu inte blir någon hemsk skånsk snöstorm. För den här vintern har börjat mer än lovligt tidigt, en månad för jul! Brrrrr…