När prylen får bestämma
(26 november, 2010 15:14)
Idag har jag invigt min nya pryl, en GPS, i samband med mitt författarbesök på Rutborgsskolan i Lomma kommun. Nu ville inte prylen höra talas om någon Rutsborgsskola. Skolan fanns inte i minnet. Däremot gillade den Rutsborgsvägen, så det fick duga. I mycket god tid körde jag hemifrån med tanke på väglaget. Prylen ville prompt köra till Lund medan jag kände att vägen via Kävlinge, Löddeköpinge borde vara den bästa. Men idag fick den bestämma. Men Ringvägen i Lund i rusningstrafik och rött ljus i varje korsning var inget lysande drag av prylen kunde jag fortfarande lugn i sinnet konstatera efter en stunds köande. Jag hade fortfarande mycket gott om tid.
När jag sedan anlände till Rutsborgsvägen i det lilla samhället Borgeby fanns där ingen skola. Så jag stannade och frågade en man som saltade garageuppfarten om det inte fanns någon skola i närheten. Det fanns det, bara 200 meter bort om jag svängde till höger. Glad i hågen parkerade jag utanför skolan, traskade in i en byggnad, hängde av kläderna och tog sikte mot ett av klassrummen där en lärare just hade kallat in sina elever. Jag presenterade mig och framförde mitt ärende, att jag ämnade avlägga ett författarbesök. Han tittade på mig som om jag var från en annan planet. Det fick mig genast att fråga:
- För det här är väl Rutsborgsskolan?
- Nej! Men välkommen till Montessoriskolan.
Två minuter senare satt jag i bilen igen. Jag frågade först en äldre man och sedan en tant som gick på vägen. Men ingen av dem hade hört tals om Rutsborgsskolan. Det var som om skolan inte fanns i ett samhälle med några tusen invånare. Paniken var nära. Räddningen blev en man från en målarfirma. Han kunde upplysa mig om att man måste köra runt samhället för att komma fram till skolan.
Ett par minuter före utsatt tid kom jag äntligen fram till Rutsborsskolan som låg på Domedejlavägen. Klart som korvspad att den ligger där och inte på Rutsborgsvägen som jag hade tänkt.
Nu blev det i alla fall en härlig dag med klasserna 4-6 på skolan. Jag presenterade mig själv som författare, berättade om mina böcker och svarade på frågor. I februari återkommer jag och då ska vi ha workshop. Då blir det att skriva för hela slanten. Tack Hanna på biblioteket, lärare och elever för en trevlig dag.
När jag sedan anlände till Rutsborgsvägen i det lilla samhället Borgeby fanns där ingen skola. Så jag stannade och frågade en man som saltade garageuppfarten om det inte fanns någon skola i närheten. Det fanns det, bara 200 meter bort om jag svängde till höger. Glad i hågen parkerade jag utanför skolan, traskade in i en byggnad, hängde av kläderna och tog sikte mot ett av klassrummen där en lärare just hade kallat in sina elever. Jag presenterade mig och framförde mitt ärende, att jag ämnade avlägga ett författarbesök. Han tittade på mig som om jag var från en annan planet. Det fick mig genast att fråga:
- För det här är väl Rutsborgsskolan?
- Nej! Men välkommen till Montessoriskolan.
Två minuter senare satt jag i bilen igen. Jag frågade först en äldre man och sedan en tant som gick på vägen. Men ingen av dem hade hört tals om Rutsborgsskolan. Det var som om skolan inte fanns i ett samhälle med några tusen invånare. Paniken var nära. Räddningen blev en man från en målarfirma. Han kunde upplysa mig om att man måste köra runt samhället för att komma fram till skolan.
Ett par minuter före utsatt tid kom jag äntligen fram till Rutsborsskolan som låg på Domedejlavägen. Klart som korvspad att den ligger där och inte på Rutsborgsvägen som jag hade tänkt.
Nu blev det i alla fall en härlig dag med klasserna 4-6 på skolan. Jag presenterade mig själv som författare, berättade om mina böcker och svarade på frågor. I februari återkommer jag och då ska vi ha workshop. Då blir det att skriva för hela slanten. Tack Hanna på biblioteket, lärare och elever för en trevlig dag.