Vad fort vi människor vänjer oss vid att snabb kunna transportera oss över världen, skicka meddelande på sekunden och hålla oss ajour med det som händer här och nu. Vi glömmer lätt att vi är levande varelser i en levande miljö. Det innebär bland annat att vi är beroende av sådana trivialiteter som väder och vind. Det märkte jag om inte annat i veckan efter ett besök i Stockholm. Folk höll på att gå upp i atomer när tågen inte gick enligt tidtabellen. Och igår kväll var det strul igen för att komma hem efter en sen kväll i Lund.
Vi borde kanske visa lite ödmjukhet inför naturen och inte kräva att allt bara ska fungera på minuten på spåren, i luften och på våra vägar. Själv är jag precis som alla andra. När min hemsida de senaste dagarna strulat och inte vill ladda upp sig på nätet kände jag en enorm frustration. Det var som om jag plötsligt var avstängd från yttervärlden. Jag kunde inte kommunicera på sekunden. Vad fort vi blir beroende…